min nära döden historia


nu när jag såg den där reklamen när den där tjej ska plocka bär på myren kom ja å tänka på mig själv.
var i siikavuopio å vandrade på myren med pappa,vikke,josef å matti sen var de nog några till men minns inte riktigt. men iaf då skulle vi gå över ett ställe där de va vattningt å marken gungade.
jag tänkte att om ja går sist så vet ja ju vart ja ska gå utan att sjunka.
men glömde bort de pappa sa om att man inte ska gå efter samma fotspår hela tiden utan lite brevid.
men då var jag då sist iaf å gick rakt på dom andras fotspår, å när dom andra kommit på hård mark å ja skulle ta dom sista stegen på den gunniga å blöta marken, så SJÖNK jag ända till midjan.
trodde fan ja skulle dö då på sant, men då kom pappa med sin räddande hand å drog upp mig.
ALLA bara skrattade åt mig å sa att ja är klantig som går rätt på spåren å så, men vafan de var ju hemskt.
då var de iaf slut på den dagens vandrig, för ja ville hem var dygnsur kan ja lova er.
å sen inne i stugan fortsatte dom bara skratta åt mig, men vafan va kan ja rå för när de är mjukt å nån vill ha mig dit ner? tur att pappa iaf var där å ville ha mig upp på jorden igen:)
SKA ALDRIG MER GÅ EFTER SAMMA FOTSPÅR SOM MÅNGA ANDRA GÅTT EFTER!!
hade ju vart om de bara var 2 som gått samma spår men nu var vi trotts allt kanske 5 stycken.
ja fyfan de var min nära döden upplevelse:D haha men ja trodde faktiskt ja skulle dö då!
började faktiskt  BÖLA då för så hemskt var det!!

Kommentarer
Postat av: Nina

Ja du ser man ska aldrig följa andras fotspår bara gå efter sina egna :D
jag lovar att jag inte skrattat om jag varit med.......bara i smyg bakom buskarna lite

2008-02-13 @ 09:45:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0